Europarådet i Strasbourg är en av de mellanstatliga samarbetsorganisationerna med tydligast uppdrag att främja demokrati, mänskliga rättigheter och utveckling för rättsstaten. Rådet består av 47 medlemsstater, däribland Sverige. Mårten Ehnberg har i flera år arbetat för Europarådet och är sedan 2019 utsedd till Sveriges ambassadör.

Vad innebär det att vara ambassadör i Europarådet?
– Som Sveriges ambassadör i Europarådet sitter jag som ständig representant och som utrikesministerns ställföreträdare i Ministerkommittén – organisationens beslutande organ. Ministerkommittén övervakar bland annat hur olika medlemsstater verkställer domarna från Europadomstolen för mänskliga rättigheter, tar fram rekommendationer och förhandlar om nya konventioner. Nu pågår exempelvis förhandlingar om en ny konvention om artificiell intelligens och mänskliga rättigheter samt en om miljö och mänskliga rättigheter.

– Jag är även ordförande för rapportörsgruppen för demokrati, där vi bland annat arbetar med Europarådets fältkontor och följer upp hur länder uppfyller sina åtaganden gentemot Europakonventionen, samt frågor som rör lokal demokrati. Ett av våra nyare uppdrag är även att titta på det civila samhällets deltagande i beslutsförfaranden.

Hur arbetar Europarådet överlag med civilsamhället?
– Karaktäristiskt för Europarådet är just arbetet i fält, där man arbetar enligt handlingsplaner för varje land som beskriver och stämmer överens med ländernas regeringars syn på reformbehovet, i enlighet med Europarådets standarder. Europarådet går in med experthjälp för att stödja reformer. I samtliga handlingsplaner är arbetet med civilsamhället ”mainstreamat.” Oavsett vilken reform det gäller så ska det civila samhället vara med i arbetet.

– Det görs på många olika sätt. Europarådet ger sällan rena bidrag till organisationer, utan upphandlar exempelvis organisationer på kompetensbasis. De får göra utredningar, hjälpa till med lagförslag och så vidare. Vi anordnar även evenemang för att diskutera lagförslag där civilsamhällsorganisationer är med för att utforma reformer. Det är en väldigt viktig del av arbetet och jag har flera gånger fått bevisat att reformarbete blir både bättre och mer kvalitativt när det civila samhället är med i processen.

Har du något exempel?
– Jag har arbetat mycket med Europarådets fältverksamhet och sett flera exempel. Bland annat var jag kontorschef för Europarådets största fältkontor i Ukraina. När vi arbetade med reformer av fångvårdssystemet där skulle vi skriva om de olika procedurreglerna för hur fångvården ska syssla med sin verksamhet. Fokus var att fångar ska kunna komma ut i samhället, inte bara fortsätta i gamla banor efter fängelsevistelsen. I det arbetet tog vi hjälp av olika civilsamhällesorganisationer, bland annat genom flera rundabordssamtal, för att ta fram ett utkast till nya standarder inom kriminalvården.

– Det som vi kom fram till i det arbetet blev till slut en del av ukrainsk lagstiftning. Det var en enorm framgång! Genomförandet är självklart nästa steg, men principerna finns åtminstone där. Det gör att Europarådet till exempel kan bedriva utbildning för personal inom kriminalvårdssystemet enligt europeisk praxis.

Sveriges regering har tagit fram en så kallad demokratisatsning, vad innebär den och på vilket sätt är civilsamhället kopplad till den?
– Demokratisatsningen är en del av Sveriges ambition att motverka den tillbakagång för demokratin som vi tyvärr kan se på många håll i världen. Den är framtagen av regeringen och innebär bland annat att tala mer om vikten av demokratin, hålla evenemang på temat och ständigt lyfta prioriterade frågor. Det kan vara länken mellan demokrati och tillväxt, hållbarhet, jämställdhet, deltagande, mänskliga rättigheter och säkerhet, för att nämna några områden. Människors deltagande i beslutsprocesser, och hur det i sin tur ökar det demokratiska deltagandet, är en av de prioriterade frågorna. Det är dock inte en helt lätt fråga att arbeta med.

På vilket sätt är det inte en lätt fråga?
– Det finns flera svårigheter inom Europarådet. Hur väljer man till exempel vilken del av civilsamhället man ska arbeta med, i en organisation som har 47 medlemsstater med en uppsjö av civilsamhällesorganisationer? Jag menar, det finns ju både väldigt bra organisationer och de med mer tvivelaktigt rykte. Och där tycker vi medlemsländer ibland helt olika. Vissa organisationer som av något land stämplas som en terroristorganisation kan med ett annat lands mått anses vara demokratiska. Tyvärr ser vi också vissa tendenser till en normförskjutning från demokratiska principer även i Europarådet. 

Har pandemin påverkat den normförskjutningen på något sätt? Har ni sett någon övrig påverkan på demokratin och civilsamhället i relation till pandemins utbrott?
– Under pandemin har olika medlemsstater ansökt om avvikelser från Europakonventionen som vi behövt bevilja, till exempel att behöva inskränka mötesfriheten. Det i sig är inget konstigt med tanke på hur pandemin sett ut, det har till och med varit nödvändigt. Men vi var oroliga för att det skulle vara en förevändning för att urholka demokratiska rättsstatsprinciper. Hittills har vi dock inte sett att något land använt just avvikelserna på ett felaktigt sätt.

– Ett exempel under pandemin var att Europarådets generalsekreterare skickade ett brev till Ungerns premiärminister för att uppmana till dialog och värna om rättsstatsprinciperna. Det väckte en viss uppståndelse. Men hon fick också stöd från de nordiska utrikesministrarna, däribland Sverige.

– Som för alla har möjligheterna till personliga kontakter minskats. Europarådets stora evenemang World Forum for Democracy som årligen samlar över 2 000 deltagare från det civila samhället kommer i år inte att kunna äga rum i fysiskt format. Istället blir det en serie av online-evenemang under året på temat hur demokrati kan hjälpa till att rädda klimatet. Sverige bidrar för övrigt med ett så kallat Democracy Talks den 17 november, inom ramen för Demokratisatsningen. Vår biståndsminister Peter Eriksson kommer att delta tillsammans med andra intressanta panelister.

”NOD möter” är en samtalsserie som ställer om tillfälligt och går från att anordna fysiska träffar i form av livepoddar och seminarier till att samtala med relevanta aktörer om hur deras arbete och insatser förändras på grund av coronaviruset.