CONCORD Sverige är en paraplyorganisation som samlar 81 ideella aktörer i civilsamhället. Målet är att tillsammans arbeta för en rättvis och hållbar värld genom att fokusera på utvecklings- och utrikespolitik på både nationell och global nivå. CONCORD Sverige är en del av CONCORD Europa, som samlar totalt cirka 2600 civilsamhällesorganisationer för att uppnå sina mål.

CONCORD Sverige, som är anslutet till NOD, arbetar aktivt med frågor som rör till exempel EU:s och Sveriges bistånd, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Ett prioriterat område är även Agenda 2030, där Sveriges och EU:s arbete med att nå hållbarhetsmålen är centralt.

NOD möter Karin Zilliacus, ny vikarierande policysamordnare för jämställdhet och Agenda 2030 på CONCORD Sverige, för att höra mer om organisationens bild av Sveriges arbete med målen och hur pandemin har påverkat processen.

Du är nytillträdd som vikarierande policysamordnare för jämställdhet och Agenda 2030 och samstämmighet. Vad innebär din roll?

– Först och främst är det min uppgift att bidra till att CONCORD Sverige fortsätter vara en trovärdig dialogpart gentemot beslutsfattare. Vi ska vara uppdaterade och kunniga om våra frågor och vår omvärld, vilket är möjligt tack vare bredden av medlemsorganisationer.

– I arbetsgrupperna, där en bred samling medlemsorganisationer deltar, samordnar jag våra politiska krav, den politiska dialogen och påverkansarbetet inom den prioriterade frågan. Grupperna tar fram analyser, sprider information och väcker opinion. Det gäller att i samråd med gruppen bygga vidare på pågående dialoger och samverkan mellan aktörer. Jag gör med andra ord mitt bästa, i samarbete med mina kollegor, för att medverka till att vi kommunicerar relevant information vidare i rätt kanaler. Det gäller att hitta kanalerna och gå vidare med frågorna, som i grunden företräder våra medlemmars engagemang och värderingar.

CONCORD Sverige är ju också en del av CONCORD Europa. Hur ser ert engagemang ut där?

– EU är världens största biståndsgivare, och samtidigt har unionens politik på flera andra områden en inverkan på utvecklingen i världen. Det säger sig självt att det är ett mycket viktigt ben att stå på – att utväxla expertis och kunskap tillsammans med kollegor runt om i Europa och att påverka besluten i EU. 

– Våra medlemsorganisationers expertkunskap om sakfrågorna behöver absolut förmedlas till och höras på EU-nivå. Det finns en mängd frågor som inte enbart har en nationell dimension och de samordnas vidare genom motsvarande arbetsgrupp inom CONCORD Europa där vi är aktiva.

Hur anser ni att Sverige har lyckats med måluppfyllelsen hittills? Vilka mål är inom räckhåll och vilka finns det fortfarande mycket arbete kvar för att uppnå?

– Det är helt klart att Sverige har höga ambitioner att driva en politik för en hållbar global utveckling. Det visar den proposition som regeringen lämnade in i juni 2020, med all önskvärd tydlighet. I propositionen för genomförandet av Agenda 2030 betonas behovet av en samstämmig politik, det vill säga att alla politikområden måste bidra till och utgå från ett rättighets- och fattigdomsperspektiv. Analyser som vår arbetsgrupp gjort visar dock att det finns flera områden där den förda politiken snarare verkar ha motverkat en hållbar global utveckling än drivit den framåt.

Vilka områden gäller detta?

– Det är främst inom politikområdena migration, företagande, mänskliga rättigheter, fred och säkerhet, skatteflykt och jordbruk som kritik riktas mot regeringen. För att nämna ett av de mer flagranta exemplen finns det otvetydigt en konflikt mellan Sveriges roll som medlare i Jemen-konflikten och vapenexport till parter i samma konflikt.

– Sist men inte minst har vi helt nyligen efterlyst ett nationellt svenskt forum med en mångfald av aktörer för att ta Agenda 2030 arbetet vidare. Vi har påtalat det vi uppfattar som brister i den pågående svenska processen. Den är inte tillräckligt sammanhållen, den saknar förankring och djup, för att kunna ge något utöver enbart en lägesbild gentemot andra länder. Exempelvis måste barn och unga involveras mer aktivt.

– På motsvarande sätt går det att notera positiva exempel, bland dessa Sveriges feministiska utrikespolitik som flera länder inspireras av. Även inom klimat är Sverige ledande. Det faktum att Sverige än så länge är ett av väldigt få länder som avsätter 1 procent av BNI till bistånd är också anmärkningsvärt.

Hur har pandemin påverkat möjligheterna att nå målen för svensk del?

– Pandemin visar klart och tydligt att världen hänger samman – vi behöver globala lösningar. Agenda 2030 med sina globala mål för hållbar utveckling är uttryckligen en sådan lösning, även vad gäller beslut om hur vi på ett hållbart sätt återhämtar oss efter krisen. Vi måste sträva efter en så stor enighet som möjligt om den långsiktiga planen för hållbar utveckling i Sverige och världen.

– Samtidigt hör vi en påtaglig oro hos många av våra medlemsorganisationers lokala samarbetspartners för att vissa regeringar ska utnyttja krisen för att inskränka grundläggande fri- och rättigheter mer än nödvändigt. Det finns skäl för alla svenska aktörer som verkar för demokrati att agera mot en sådan utveckling, så att människorättsförsvarare får det stöd av oss de behöver. Med andra ord är det av yttersta vikt att Sveriges demokratisatsning inom utrikespolitiken stärks ytterligare och anpassas till att möta inskränkningar.

Finns det fler områden där problemen har fördjupats?

– Vi har i flera länder sett en ökning av våld i hemmet när hälsosystem och sociala skyddsnät försvagas och/eller överbelastas. Då ökar kvinnors och flickors hälso- och ekonomiska risker, ofta direkt kopplade till deras ansvar och roller. Till exempel riskerar mödravård och sexuell och reproduktiv hälsovård att slås ut. Vi ser också en risk att vissa regeringar tar tillfället i akt att införa inskränkningar i exempelvis aborträtten. 

– Åtgärder som bidrar till stärkt jämställdhet, fattigdomsbekämpning och jämlikhet måste helt enkelt prioriteras. För att möta det ökade våldet mot kvinnor som uppstår i isolering behövs ett markant ökat stöd till kvinnorättsorganisationer.

Finns det några ytterligare farhågor?

– I våra internationella nätverk märker vi även av en oro för att vissa regeringar kan komma att minska det internationella biståndet till länder med stor fattigdom. Sverige måste göra allt för att övertyga andra länder inom EU om vikten av att satsa på internationellt bistånd och måste fortsätta att säkra det internationella biståndets kvalitet och nivån på biståndsbudgeten.

Att civilsamhällets insatser är en förutsättning för att nå målen i både Sverige och globalt brukar understrykas. Men vilket är den ideella sektorns unika bidrag om vi ser till arbetet i Sverige?

– Utan organisationers lokala kunskap finns det ingen garanti för att marginaliserade grupper får sina röster hörda. Den ideella sektorn driver på världens ledare att gå från ord till handling, på ett konkret plan. Organisationer i civilsamhället, nätverk, ideella föreningar och trossamfund är ofta de som i praktiken arbetar med de globala målen. Civilsamhället lyfter nya perspektiv så att ingen lämnas utanför. Vi arbetar inkluderande.

– Vi ska med andra ord fortsätta att vara folkbildande aktörer, sprida kunskap och skapa engagemang kring de globala målen och vår roll när det gäller att uppfylla målen i Agenda 2030.