Fonden för mänskliga rättigheter (MR-fonden) bildades 1991 och är en stiftelse med uppdrag att främja de mänskliga rättigheterna internationellt och i Sverige. Detta görs genom bland annat utbildning, internationellt samarbete, påverkan och granskningsarbete. Ulrika Strand är stiftelsens Generalsekreterare och berättar hur Agenda 2030 blivit en allt mer självklar del i det löpande arbetet:
– Vi har precis tagit fram en ny femårsstrategi för vår organisation och en intressant sak för oss var att Agenda 2030 är en sådan självklar utgångspunkt nu – till skillnad mot den förra strategin där den inte alls var lika central trots att den precis antagits.
På vilket sätt bidrar MR-fonden till realiserandet av Agenda 2030?
– MR-Fondens verksamhet bidrar till de globala målen i sin helhet och precis som med de mänskliga rättigheterna går det inte att välja ut några utan de hänger ihop och stärker varandra. En särskilt viktig del av MR-Fondens arbete för alla människors lika värde är främjandet av jämställdhet (hållbarhetsmål 5) och jämlikhet (mål 10), och vilka båda är centrala i arbetet för fredliga samhällen, mål 17.
– I sin helhet handlar ju Agenda 2030 om att utrota fattigdom genom att främja rättvisa, inkluderande och hållbara samhällen. För oss sammanfattar det väl våra två tematiska fokusområden: ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och att bidra till upprättelse för grova människorättskränkningar. Genom både direkta insatser här i Sverige – som att till exempel uppmärksamma de svenska sanningskommissionernas uppdrag för upprättelse för människorättsbrott som begåtts i vårt eget land – och internationellt med att stödja partners arbete i länder som Colombia och Myanmar.
Ni arbetar bland annat med kunskapshöjande insatser om ESK-rättigheter, vilka är de och på vilket sätt tangerar de målen i Agenda 2030?
– ESK-rättigheter – alltså ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter – är ett område som MR-Fonden länge har arbetat med. De är en del av de odelbara mänskliga rättigheter som vi alla har, precis som medborgerliga och politiska rättigheter som det kanske hörs mer om. ESK-rättigheter omfattar minimikraven livsmedel till befolkningen, grundläggande primärvård, bostäder och de mest grundläggande formerna av utbildning.
– Ibland pratas det om ESK-rättigheter som om de mer handlar om politiska och ekonomiska prioriteringar, men stater är skyldiga att säkerställa en miniminivå av mänskliga rättigheter, oavsett resursbegränsningar. Och det handlar inte bara om resursfördelning utan om att garantera deltagande utan diskriminering. Det är viktigt att det inte ses som individuella problem utan istället synliggörs att det handlar om strukturer som utestänger eller särbehandlar.
– Bristen på ESK-rättigheter är inte en fråga om resurser eller politik utan en dålig implementering av internationellt bindande regler. Agenda 2030 med dess devis att inte lämna någon utanför och att nå dem som är längst efter först, är själva essensen av ESK-rättigheterna.
Har du några konkreta exempel på folkrättsliga instrument som kan användas för måluppfyllandet av de globala målen?
– I vår verksamhet så är Konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna ett gott exempel på det. Hållbarhetsmålen inom Agenda 2030, som syftar till att utrota fattigdom innehåller de flesta av konventionens delar.
– En del i FN-systemet – man brukar prata om mekanismer för att säkerställa att staterna gör det de ska och åtagit sig – är det rapporteringssystem som finns. ESK-konventionen har, liksom övriga FN-konventioner om mänskliga rättigheter, en kommitté med experter från hela världen kopplad till sig. Vart femte år, ungefär, ska staten rapportera till kommittén hur det ser ut gällande efterlevnaden av ESK-rättigheter i landet. I samband med att en regerings offentliga rapport lämnas till FN-kommittén har också civilsamhället möjlighet att lämna en så kallad parallellrapport. När kommittén så ska utvärdera hur ett land uppfyller rättigheterna så tittar den på dessa rapporter och både den officiella statspartsrapporten och parallellrapporten utgör underlag för de förhör som kommittén håller med regeringen och för de rekommendationer man sedan lämnar till staten om brister som behöver åtgärdas. Det här är bara ett exempel på hur ett folkrättsligt instrument kan bidra till att uppfylla de globala målen på ett väldigt enkelt sätt.
Agendan går under parollen ”Ingen ska lämnas utanför”, vad innebär det utifrån MR-fondens perspektiv?
– Kärnan i de globala målen är ju att ingen ska lämnas utanför utvecklingen och inom ett rättighetsbaserat arbete är delaktighet en viktig princip. För oss som MR-organisation är det en tydlig uppmaning från rättighetsbärarna att ingen får lämnas utanför i arbetet med att förverkliga de mänskliga rättigheterna.
– Röster och perspektiv, också från dem som inte är i majoritet eller tillhör normen måste höras, tas i beaktande och utgöra utgångspunkten. Annars utestängs människor, både bildligt och bokstavligt från sina rättigheter och från möjligheten att leva så som de flesta tar för givet. Ju mer människor halkar efter i utvecklingen, ju längre tiden går och ju större skillnaderna blir, desto svårare blir det att ta ikapp det som missats.
