Paraplyorganisationen KLYS är en samlad röst för yrkesverksamma kulturskapare i Sverige. KLYS består av 14 medlemsorganisationer som samlar runt 30 000 konstnärligt yrkesverksamma personer. Medlemmarna arbetar inom områden som litteratur, bild- och form, musik, samt scen- och filmkonst. Organisationen är en plattform för att driva medlemmarnas frågor rörande kulturpolitik, men också till exempel skatte- och arbetsmarknadsfrågor.
Ulrica Källén, verksamhetsledare på KLYS, välkomnar regeringens åtgärdspaket för kulturen, men ser också fortsatta utmaningar som på sikt kan få negativa samhällseffekter.
Hur har coronapandemin påverkat KLYS arbete?
– Sedan mitten av mars har KLYS arbete nästan uteslutande handlat om insatser för att mildra de negativa konsekvenserna av coronapandemin för kulturlivet i stort och i synnerhet för de enskilda kulturskaparna. På några dagar förlorade tusentals kulturskapare sina uppdrag under flera månader framöver, och KLYS agerade snabbt för att ta fram ett förslag till åtgärdspaket för kulturen, som vi presenterade för regeringen den 18 mars. Den 20 mars svarade regeringen med ett akut stöd på en halv miljard till kulturen, bland annat genom åtgärder som KLYS föreslagit, som handlar om krisstipendier för inkomstbortfall via bland andra Konstnärsnämnden och Författarfonden direkt till enskilda kulturskapare.
Vilka effekter har virusutbrottet haft på era medlemsorganisationer och kultursektorn?
– Virusutbrottet har haft förödande effekter för kulturlivet och enskilda kulturskapare runt om i landet. Inkomstbortfallen för många kulturskapare är enorma. Inom många kulturbranscher har alla publika evenemang ställts in under våren och sommaren. De som är enskilda näringsidkare (ca 50 procent av de yrkesverksamma kulturskaparna, det vill säga cirka 15000 personer i KLYS-kollektivet) hamnar också i kläm för att de varken kan korttidspermittera sig eller få a-kassa om de vill fortsätta ha viss verksamhet i sin firma. Detta innebär i sin tur en stor belastning på KLYS medlemsförbund, som är nedringda av behövande medlemmar. Vissa medlemsförbund har till och med inrättat egna krisfonder för att förhindra personliga konkurser bland medlemmarna. Till det positiva för medlemsförbunden hör att de har fått en massa nya medlemmar, som insett hur viktigt det är att organisera sig och att förbunden faktiskt kan hjälpa dem.
– Många kulturskapare ställer naturligtvis om och hittar nya sätt att nå ut till sin publik, inte minst via livestreaming och utomhusevenemang, till exempel konstutställningar i det gröna (som Tyst vår vid Kaknästornet). Kulturskapare är kreativa när det gäller att hitta till sin publik, problemet är att det är svårt att ta och få betalt på dessa nya plattformar och arenor. Därför måste många kulturskapare nu ta andra jobb, till exempel inom vården, för att kunna försörja sig.
På vilket sätt påverkas samhället av att medlemmarna begränsas av pandemin?
– Samhället påverkas mycket negativt av ett minskande kulturutbud. Den konstnärliga friheten och den kulturella mångfalden minskar, vilket gör att medborgarna inte får tillgång till den bredd och kvalitet när det gäller konst och kultur som de är vana vid och behöver. Ett demokratiskt samhälle med en fungerande yttrandefrihet är beroende av en stark och självständig kulturskaparkår, som kan stå fri från politiska och kommersiella intressen. Denna frihet minskar i spåren av corona.
– Coronakrisen har också tydliggjort hur viktig konsten och kulturen är för människors välbefinnande och identitet. Ett krympande konst- och kulturliv i vårt land kommer få samhälleliga effekter på såväl folkhälsa, som på regioners och kommuners attraktionskraft samt på Sveriges tillväxt, där kulturella och kreativa näringar utgör en allt viktigare del av landets BNP.
Vilka åtgärder kan underlätta situationen för kulturskapare?
– Den halva miljarden till kulturen kommer snart att börja fördelas till enskilda kulturskapare och andra kulturaktörer för de inkomstbortfall som coronapandemin inneburit. Regeringen har också höjt mediestödet kraftigt och satsat medel på statliga kulturinstitutioner. Även regioner och kommuner gör vissa satsningar för att skydda kulturen under coronapandemin. Detta är viktiga första steg, men långt ifrån tillräckligt. Många kulturskapare hamnar dessutom utanför både de kulturpolitiska stödordningarna och de generella stöd som regeringen inrättat för arbetstagare och företagare under pandemin. Det gäller särskilt de enskilda näringsidkarna som vi menar behöver tillgång till så kallat korttidsarbete och/eller utvidgade möjligheter till a-kassa alternativt andra former av direktstöd. Detta väntar vi fortfarande på att regeringen ska ta tag i. Utöver detta kommer det att behövas ytterligare satsningar inom specifika kulturbranscher, där inte minst filmbranschen står stilla just nu.
Foto: Madeleine Söder
