Stiftelsen Läxhjälpen har sedan starten 2007 riktat in sig på att stödja elever från socioekonomiskt utsatta områden som går i skolor där resultaten ligger under rikssnittet. Idag bedrivs verksamhet på 45 skolor i till exempel Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Västerås och Helsingborg.

Med hjälp av samarbeten och finansiering från främst näringslivet har tusentals elever fått läxhjälpsstöd. Enligt stiftelsens egna uppgifter når 72 procent av ungdomarna som gått Läxhjälpens program gymnasiebehörighet, medan 87 procent uppger att de fått ökad lust att studera vidare.

I och med coronapandemin har verksamheten dock behövt anpassas. Henrik Szabo, generalsekreterare, beskriver hur Stiftelsen Läxhjälpens arbete påverkas, och vilka samhällseffekter detta kan få.

Hur har pandemin påverkat er organisation?
– Den har påverkat på det sättet att vi verkar i skolan och vi verkar med en målgrupp som redan har stora utmaningar. Det som vi på Läxhjälpen har gjort är att snabbt dra igång en digital version av läxhjälpsprogrammet. Det har krävt sina interna omfördelningar av resurser, men också förändringar i arbetet med finansiering för att kunna genomföra det här projektet och kommunikationen gentemot målgrupperna och skolorna. Så det är på flera plan. Egentligen så har det genomsyrat hela organisationen det som sker.

Ser ni några långsiktiga konsekvenser av detta?
– Ja, både förhoppningar och möjligheter, men också utmaningar så klart. Nu gör vi en digital omställning för att kunna erbjuda det digitala läxhjälpsprogrammet till elever som riskerar att inte klara grundskolan och som går på skolor med låga resultat. Det digitala programmet hoppas vi kunna använda erfarenheter från även när detta är över. Konsekvenser i övrigt är att det vi står och faller med i vår verksamhet är att vi ingår samarbeten och får finansiering från olika aktörer. Där jobbar Läxhjälpen mycket med näringslivet, och näringslivet har stora utmaningar och kommer antagligen att ha det framöver med. Där ser vi en risk att vi helt enkelt inte kan göra lika mycket som krävs med tanke på det enorma behov som finns.

På vilket sätt påverkar krisen enskilda personer i målgruppen?
– Tänk att du går i nian och du riskerar redan att inte klara grundskolan. Du har kanske några betyg som är på gränsen. Du kanske upplever utmaningar i att få det här stödet hemifrån. Det är redan många vikarier på de skolor som vi jobbar med. Det är lägre lärartäthet, färre ordinarie lärare och sen så händer det här. Det blir större sjukfrånvaro från lärare, det kanske finns en rädsla från skolorna överhuvudtaget, från individen eller från familjen. Anledningarna till att skolarbetet påverkas kan vara många, och det kan vara en drastisk påverkan. Och då ligger du redan på gränsen redan innan det här hände.

– Det kommer att vara otroligt tufft för många elever att klara sig såhär på sluttampen. Nu är det kort tid kvar till sommarlovet. Redan förra läsåret så var det nära en femtedel av alla niondeklassare som inte nådde gymnasiebehörighet i landet. Det är en otrolig kapacitet som vi kan gå miste om som samhälle i stort. Här behöver vi göra någonting om det inte ska bli ännu värre, i coronapandemins spår.

Vad ser ni för behov av samverkan med offentliga aktörer i den här krisen?
– Vi har löpande kontakt med skolor och kommuner till exempel, det är de aktörerna vi arbetar närmast. Men det finns ett behov av att stötta upp civilsamhället på olika sätt eftersom det kan bli svårt att nå målgrupperna för respektive organisationer.

– För oss är ju målgruppen elever som riskerar att inte klara grundskolan. Då finns det en stor risk att vi på grund av situationen nu kommer att tappa många fler elever till att inte klara grundskolan. De kommer inte att inte kunna komma in på gymnasiet. De riskerar att inte kunna få ett jobb, att hamna i det här omtalande ”utanförskapet” på lång sikt. Det är en otrolig förlust för individen men också samhället i stort. Det finns en risk för en ond cirkel här. När finansieringen i slutändan riskerar att dras åt för oss som jobbar med det här så ser jag och vi som organisation att det offentliga kan bidra på ett väldigt tydligt sätt för att skapa förutsättningar på både kort och lång sikt så att vi inte ska få en större marginalisering i samhället helt enkelt.

– Så det gäller att på ett effektivt sätt rikta resurser till rätt insatser och rätt saker så att vi inte får den här onda cirkeln. Vi på Stiftelsen Läxhjälpen ser ett behov av att utöka samarbeten med det offentliga och möjlighet att skapa verklig effekt för målgruppen i denna svåra situation. För vår del handlar det oftast om samarbete med kommunen, men det skulle också kunna vara med myndigheter eller på andra sätt.

”NOD möter” är en samtalsserie som ställer om tillfälligt och går från att anordna fysiska träffar i form av livepoddar och seminarier till att samtala med relevanta aktörer om hur deras arbete och insatser förändras på grund av coronaviruset.